Tjäderspel

Tänkte sammanfatta året tjäderlek. Det blev fyra nätter i gömslet. Jag hade egentligen tänkt några till men fick problem med bilen så det blev inget med det. Tjädertuppar fanns på plats, men liksom tidigare år har jag inte lyckats lura ut var huvudspelplatsen är. Jag börjar bli tveksam om det ens finns någon sådan på det stället jag varit de senaste åren, eftersom jag endast sett någon enstaka höna och det är aktivitet lite här och var. Nåja, några bilder blev det i år. Det är en mäktig upplevelse att se dessa magnifika skogsfåglar och alltid en spännande att tillbringa kväll, natt och morgon i vildmarken den här tiden på året. Så det blir nya försök nästa år.

Bilderna bör klickas upp för att ses i rätt storlek och lämna gärna en rad så blir jag glad. Jag återkommer om en månad eller så. 🙂

Små och stora fåglar, lite skog och katter

De senaste månaderna har inneburit spridda skurar vad gäller fotograferandet. Vädret har bitvis varit ganska uselt, åtminstone på helgerna. Eller är det bara jag som inbillar mig att de vädermässigt fina fotodagarna nästan alltid tycks infinna sig på vardagar?

Småfågelfotot vid matningen tog slut ovanligt tidigt i år, eftersom sista helgen i februari ägnades åt örnfoto och efterföljande helger gick bort. Förra årets försök med örnfoto i gömsle i Färnebofjärden gav inget resultat, men i år fanns det gott om örn och även om vi hade hoppats på snöfall så var det helt okej väderförhållanden. Det blir lätt mycket fågel på pinne när man sitter i gömsle vid åtel, så efter att ha tagit de vanliga porträtten försökte jag variera mig med lite olika slutartider och svartvitt. Passade också på att träna på flygande fågel, där jag fortfarande har en del att lära. Resultaten blev väl inte i toppklass, men det var kul och jag har goda förhoppningar om att det kommer att bli bättre nästa gång.

I mars blev det några skogsturer, dock utan något större fokus på foto eftersom jag mest utforskat gamla och nya områden, samt letat efter tjäderspillning. Förra helgen tjuvstartade jag tjäderfotot och fick glädjande nog besök av en tupp som gick och spanade av området framför mitt gömsle. Han bjöd dock inte på något spelande men poserade fint. Jag ser nu fram mot vad de närmaste veckorna kommer att bjuda på i tjäderväg.

Senaste veckan har det också blivit ett par besök i Lärjedalen. Fågellivet verkar inte kommit igång riktigt ordentligt ännu, men jag kunde konstatera att bäver finns på plats. Som alltid har katterna fått agera modeller i trädgården när fotosuget varit stort och jag inte kommit mig ut i naturen. 😊

Våren närmar sig

Det är fortfarande februari, men det känns som vår i luften. När jag skriver detta är det närmare 10 plusgrader och solen värmer från en klarblå himmel. Inte riktigt min typ av fotoväder, så jag passar på att summera den senaste tidens fotografering.

Fotoåret har börjat riktigt bra med varierande väder och ljusförhållanden. Glädjande nog har jag också haft turen att pricka in några snödagar. Som det brukar vara vid den här tiden på året har det mest varit fågelfoto i skogen. Under en paus med snötäckta marker hann jag också med att fotografera lite vintergrön skog vilket var ett välkommet avbrott från att sitta vid matningen.

Det blir nog ytterligare några sessioner vid fågelmatningen, men sedan kommer andra motiv och projekt att ta vid. Rapport om detta kommer i nästa inlägg om någon månad eller två.

Som alltid så ses bilderna bäst på dator och genom att klicka in sig i galleriet.  Ha en fin vårvinter! 🙂

Årsavslut 2022

Det blev en bra avslutning på, det till stora delar dåliga, året 2022. Det hade kommit snö redan i november men den försvann ganska snabbt. Efter en mörk första vecka i december kom snön tillbaka för några dagar och det blev en hel del bilder på fåglar i snölandskap. En trevlig överraskning var att nötskrikan vågade sig fram till matningen trots att jag var på plats (jag satt visserligen en bit bort från maten bakom en gran). Jag hann med några sittningar medan snön låg innan det blev barmark igen. Med undantag för några enstaka korta solglimtar har det varit mulet och grått, vilket återspeglas i att det blivit många mörka bilder med blåtoner, oavsett snö eller inte.

Jag har fortsatt jobba en del med Brenizer-metoden, där jag tar en liggande bild med fågeln och därefter gradvis vrider kameran uppåt och tar ytterligare 2-3 bilder med samma exponering och fokusavstånd. När jag sedan sätter ihop dem som ett panorama får jag en stående bild. Detta är en vanlig metod för att ta liggande landskapspanorama, men i motsats till en landskapsbild (där allt är skarpt) blir resultatet i detta fall en bild där i stort sett allt utom fågeln består av skön oskärpa. Några av de stående bilderna (4,5 och 10) jag lägger upp denna gång är gjorda med denna metod.

Nu hoppas jag på lite kyla och snö framöver eller åtminstone lite mer ljus så att det blir lite mer variation på fågelbilderna. Men om det inte blir så kommer jag nog att ägna lite tid åt skogsfoto också de under kommande månaderna. Samt naturligtvis kattfoto de gånger jag inte kommer ut i skogen.

Återkommer med en ny rapport här när våren börjar närma sig och önskar alla en fin start på 2023. 😊

En bra höst

Det har varit två goa månader. Oktober och november är mina två favoritmånader, då jag gärna tillbringar mycket tid i skogen oavsett väder. Det började lite trevande i oktober eftersom det först var ganska torrt i markerna. Den riktiga höstkänslan infann sig inte riktigt. Mot slutet av oktober, vilket inföll med att jag var ledig p.g.a. uppehåll i anställning, kom dock vätan. Så jag passade på att göra flera turer till ett par platser i Risveden som jag aldrig, eller inte på många år, besökt. Det var kul att återigen komma i gång med skogsfotografin på riktigt.

När kylan kom en sväng i november så var det lämpligt att komma i gång med fågelmatningen. En halvtimme efter att jag lagt ut några nävar frön kom först en ensam talgoxe. Till min stora glädje kom de första tofsmesarna strax därefter, åtföljda av svartmesar efter ett tag. Senast jag var där kom också talltitorna, vilka tyvärr verkar bli färre och färre för varje år. Väderförhållanden har hittills inte varit särskilt bra de gånger jag fotograferat fågel; mestadels grått och mörkt vilket återspeglar sig i bilderna.

Vi fick också ett par dagar med snö här i Göteborg, så jag passade på att locka ut katterna i trädgården. Det var kul att se ungarna Igors och Heddas reaktioner första gången de upplevde snö. Lite skeptiska i början, men andra morgonen var det full rulle.

I år har jag bidragit med bild och text till Naturjulkalendern på Natursidan. Varje dag under december skriver en naturfotograf om året som gått och visar några bilder. Jag vet inte vilken dag mitt bidrag publiceras, men jag rekommenderar alla att följa sidan. Utöver Naturjulkalendern innehåller sidan massor med intressant information om vad som händer i, och med, naturen.

Nu ser jag fram mot några månaders skogs-och fågelfoto. Återkommer troligen med en uppdatering kring årskiftet.

Som alltid, bilderna ses bäst genom att klicka in i galleriet så att de kommer upp i rätt storlek.

I väntan på höst

September har alltid varit den första höstmånaden för mig. Här i Göteborgstrakten har dock ingen höstkänsla infunnit sig denna september. Det har varit förhållandevis varmt och dessutom mycket torrt i markerna, vilket inte lockat till skogsfoto i närområdet som det gjorde förra året.

I stället har det blivit ett par turer norrut för att tjuvstarta med höstfärgerna. En bit in i månaden tillbringade jag och min dotter en långhelg i Drevfjällens naturreservat i norra Dalarna vid gränsen mot Norge. Huvudsyftet vara att tillbringa tid tillsammans och uppleva fin natur men jag hann också med lite fotograferande. Månaden avslutades med ett trevligt höstmöte med Naturfotograferna i Dalarna, vilket förutom några fotostopp på vägen upp och hem gav tillfälle för några timmars fotograferande i det fantastiskt fina naturreservatet Styggforsen en bit norr om Rättvik. Fin gammelskog, dramatiska höjdskillnader och intressant geologi. Jag hade lätt kunnat tillbringa ett par heldagar där.

I år har jag ju börjat få smak för att fotografera vadare vid kusten. Så jag lyckades klämma in ett kort kvällsbesök vid Hallandskusten tillsammans med fotovännen Viktor för att fotografera rastande ungfåglar på väg söderut. Det gav mersmak och det kommer säkert bli mer sådant nästa år.

Sammanfattningsvis, sparsmakat med fotografi denna september. Nu ser jag fram mot fuktiga höstmånader i skogen. Vid skrivande stund ser det lovande ut då det regnar utanför fönstret och ser riktigt höstruskigt ut. 😊

Sommaren 2022

Dags att summera sommaren, även om den kanske fortsätter några veckor till. Det har varit väldigt lite naturfoto för min del – är det semester så är det…  Några turer har det dock blivit ned till havet för att fotografera fågel och där lyckades jag pricka in en av de sällsynta morgnar då det är vindstilla och dimma. Det har också blivit några tidiga morgnar vid min favoritäng som ligger ett stenkast från sommarstugan, dock med magert resultat bortsett från fasanhönan som kom på besök.

I maj fick vi ju tillökning i familjen i form av två kattungar. Det har blivit många bilder på Igor Nikolai och Hedda Marie som därför får stor plats i bildurvalet denna gång.

Som alltid, klicka helst upp bilderna för att se dem i rätt format.

Nu ser jag fram mot hösten och önskar er alla en fin tid framöver! 😊

Försommar

Så var man inne i den gröna årstiden. Det brukar vara sådär med naturfotograferandet den här tiden för min del men i år har det varit ganska bra. Jag skulle åkt på en längre fototur i Norge men var tyvärr tvungen att ställa in vilket var lite surt. I stället har det blivit enstaka turer i närområdet, oftast mycket tidigt på morgonen.

Ett besök gjordes till skogssjön i Risveden där jag för ett par år sedan upptäckte att bävern bosatt sig. Besvikelsen var stor av att se att bäverkojan nu var förstörd och att det hade gallrats skog runt om. Inte ett spår av bäver. Jag skulle inte bli förvånad om de har skjutits men hoppas att de flyttat någonstans där de får leva ifred.

När planen att fotografera bäver i en skogssjö gick i stöpet bestämde jag mig för att göra nya försök vid lomsjön. Av olika skäl har jag inte riktigt fått till bra bilder på storlomen, framförallt beroende på att väderförhållandena inte varit de rätta. Och som jag beskrev i förra inlägget så var det en hel del gäss som störde vid tidigare besök i år. Nu blev det dock några fina morgnar och äntligen några lombilder jag är mycket nöjd med.

Det har också blivit ett par besök i Lärjedalen. Här har jag tidigare fått bra utdelning när det gäller bilder på bäver. Dock inte i år, den stora gnagaren har endast visat sig ett fåtal gånger. Som väl är så finns annat att fotografera vid Lärjeån så en och annan fågel har det blivit bilder på.

Sedan mitten av juni har det varit Gamla Köpstad som gäller. Det har blivit några försök på fasan, hare och rådjur. Hittills har fasanerna och hararna varit svårflörtade men en tidig morgon fick jag ett fint möte med ett rådjur vid min favoritäng. Räven smög också förbi, dock utan att fastna på bild. Ser nu fram mot flera försök och en och annan tur till bokskogarna.

Sist men inte minst: Familjen har fått tillökning! Judith har fått två fina kattungar som redan börjat agera modeller. Det kommer nog att bli fler kattbilder här på bloggen i sommar.

Klicka gärna upp bilderna i galleriet för att se dem i rätt kvalitet och lämna gärna en rad så blir jag glad. Önskar alla därute en riktigt fin sommar! 😊

Våren 2022

… börjar gå mot försommar, även om det inte riktigt känns så i det ruskväder som råder när jag skriver detta. Detta brukar vara en stressig tid. Det finns så mycket man vill fotografera i naturen; orrspel, tjäderspel, fågellivet i skogssjöar och hav, … Jag brukar försöka ta det lugnt och fokusera på ett eller ett par projekt och sedan ta det som det kommer. I år var det tjäderspel som gällde, men som jag skrivit mitt förra inlägg blev det inte så mycket med det. Det har dock blivit en hel del annat kul.

April började med Naturfotografernas årsmöte som hölls vid Norden Ark i det vackra Bohuslän. Nordens Ark (www.nordensark.se) är en privat ideell stiftelse som arbetar för att rädda och bevara utrotningshotade djur. Det sker genom avel och uppfödning, återinplantering när så är möjligt, forskning och utbildning samt information som skapar förståelse för behovet av insatser för att skydda den biologiska mångfalden. Ett besök kan varmt rekommenderas! Som en extra bonus fick vi en egen guidning och fina tillfällen att fotografera. De två första bilderna är således fotograferade i hägn.

Veckan därpå gjorde vintern comeback och snön förvandlade skogen till ett sagolandskap. Egentligen var siktet inställt på knipa i en mörk skogstjärn, men eftersom knipan inte var på plats blev det en skön vandring i en skog täckt av vitt puder som smälte bort när solen kom fram. Bästa möjliga aprilväder!

Nästa begivenhet var en hel helg med fotografering i goda vänners lag i trakterna runt Falkenberg. Vädret var väl inte helt optimalt ur fotosynpunkt och våtmarken vi besökte var till 99% populerad av skrattmåsar vilket inte var riktigt vad vi hade hoppats på. Jag har dock aldrig tyckt att arten är viktig utan är mer intresserad av bilden. Skrattmåsarnas tjivande och akrobatiska luftkonster gav fina möjligheter att träna på att fota flygande fåglar, något som jag inte ägnat mig så mycket åt tidigare. Lite experiment med längre slutartider och överexponering blev det också. Men frågan är om inte det roligaste att fotografera var kaninerna som smög runt under enbuskarna i Morups Tånge. Med försiktighet och tålamod gick det att komma riktigt nära och få bilder på kaninerna i ett avslappnat tillstånd.

I övrigt har det blivit några besök i Lärjedalen samt till lomsjön i Risveden. Den senare har haft mycket besök av gäss, vilket resulterat i att lomarna ganska snart på morgonen flugit iväg till någon annan sjö. Vid mitt senaste besökte uteblev dock gässen och jag fick äntligen några hyfsade bilder på storlom. Jag ser nu fram mot några ytterligare besök till lomsjön.

Som alltid har jag också fotograferat katterna så ni får stå ut med några kattbilder också. 😊

Det blev ganska många bilder denna gång. Klicka gärna upp i galleriet för att se bilderna i bättre format.

Det skall inte vara lätt

Årets försök på tjäderspel blev inte som förväntat. Jag har försökt i samma område 4-5 år i rad nu, med magra resultat. Det har blivit enstaka bilder på tuppar, men jag har inte lyckats finna ut var huvudtuppen och hönorna hållit till. Förra året hörde jag dock tydligt var huvudaktiviteten utspelades och jag kunde också se hönor flyga dit. När jag någon vecka därefter inspekterade den aktuella hällen vittnade nerslitna lavar, stora mängder spelspillning och ett flertal fjädrar att där varit mycket aktivitet, vilket styrkte mig att jag äntligen hittat rätt.

Så i år riktade jag in mig på den hällen och placerade ut gömslet i god tid. Förväntningarna var höga första sittningen. Vädret var idealiskt och åtminstone 2 tuppar satte sig på gren i närheten och började försiktigt rapa. När morgonen grydde verkade dock tupparna ha flugit iväg och jag kunde svagt höra aktivitet på lite olika håll, bl.a. där jag haft gömslet förra året… Framåt 7-tiden kommer en ung tupp tyst vandrande över hällen. Inget spelande utan den stod en stund och lyssnade, innan den gick vidare. Därefter ingen mer aktivitet framför gömslet på hela morgonen.

Några dagar senare var det dags för ett nytt försök. Kvällen började som tidigare med, 1-2 tuppar i träd och när det började skymma gjorde morkullan sina flygrundor. Den här gången kunde jag dock höra att tupparna flög iväg. När mörkret föll började en kattuggla ropa och kom till slut riktigt nära. (Tyvärr kunde jag inte lokalisera den, det hade ju varit fint att få en silhuettbild på den). Vid gryningen kunde jag höra tjäderaktivitet på ett par håll, dock framför gömslet ingenting. Vid det har laget var jag ganska säker på att jag var på fel plats igen.

Sent på förmiddagen gick jag runt och finkammade områden runt om och hittade åtminstone en plats där det uppenbarligen varit mycket aktivitet. Funderade ett tag på att flytta dit gömslet, men bestämde mig att inte göra det eftersom jag inte vill riskera att störa. Så det blev istället att packa ihop och avsluta årets försök. Jag är ganska övertygad om att den plats jag valt i år var den där det ”hände” förra året. Min teori är att förra årets huvudtupp inte längre finns och att huvudspelplatsen flyttat.

Man skulle kunna tro att jag är besviken med tanke på det magra bildresultatet. Så är dock inte fallet, tjäderspel är så mycket mer än att lyckas få bilder; planeringen, spänningen och förhoppningen att få uppleva en av det finaste upplevelser man kan ha i svensk natur. Bildmässigt har jag redan i stort sett alla tjäderbilder jag kunnat drömma om, eftersom jag för några år sedan vid tre tillfällen kunde följa en spelgalen tupp under flera timmar när den vandrade runt i skogen. Detta gav fina tillfällen till en mängd olika typer av bilder. Det jag dock saknar är att få uppleva och få bilder från tjäderspelets kulmen och jag kommer att fortsätta försöka lyckas med det. År efter år… 😊