Den intensiva skogskänslan

25 augusti 2011 § 4 kommentarer

Det blir inte mycket tid för foto just nu, det är mycket med jobbet och annat. Så jag rotade lite i arkivet. Det är sällan jag fotograferar 6- eller 8-fotingar, men jag fastnade just för denna bilden eftersom den väckte minnen:

Jag var ute på en långtur i Risvedenskogarna och utforskade nya områden. Solen sänkte sig och jag var så uppe i mitt fotograferandet att jag helt glömde av mig. Bara ett par kilometer att gå till bilen så jag kan nog stanna lite till tänkte jag. När jag till slut började gå tillbaka hade det börjat bli rejält mörkt. Jag kunde ganska lätt hitta stigen som ledde tillbaka. Men snart blev det såpass mörkt att jag inte ens kunde se stigen. Genom att känna mig fram med fötter och famlande händer kunde jag dock hålla mig kvar på stigen. Det gick långsamt framåt och någonstans gick jag fel och hamnade på en annan stig som snart tog slut. Vad göra? Det var för mörkt att se kompassen och jag hade ju inget att lysa med. Ett tag tänkte jag sätta mig ner och bara vänta ut natten. Sedan hörde jag en bil köra på vägen en bit bort och fick därmed en riktning att hålla mig. Så jag famlade mig långsamt fram genom beckmörkret. Om ni varit i Risveden så vet ni att det är ganska kuperat och bitvis ganska tätt med branter och stup. Jag gjorde några rejäla vurpor, som tur var utan att göra mig illa. Efter vad som kändes en evighet kom månen fram på himlen och jag fick tillräckligt med ledljus för att ta mig till fram till vägen och bilen. Detta var en upplevelse som gav blandade känslor. Å ena sidan upplevde jag det lite skrämmande, å andra sidan var känslan till närhet med skogen intensiv. Sedan dess har jag alltid med mig pannlampa när jag är ute i skogen. Den kan man ju alltid släcka om man vill känna den intensiva skogskänslan i mörkret.

Ha en trevlig fortsättning på veckan, snart är det helg.🙂

Spindeln (Risveden, 16 augusti 2008)
D200, 135mm, f/3.2, 1/20s

§ 4 svar till Den intensiva skogskänslan

  • Gunnar Eriksson skriver:

    Tiden går fort när man har roligt och plötsligt börjar det bli mörkt. Jo visst känner man igen det. En liten pannlampa tar inte stor plats, men så är man där och rotar i sin ryggsäck och plötsligt så ligger den hemma i lägenheten. Ficklampor har en förmåga att lämna utrustningen av en eller annan anledning. Sen står man där i mörkret.
    Tur att det gick väl och du inte kom till skada. En tänkvärd berättelse nu när vi går mot mörkare tider.

    /Gunnar

  • Åke skriver:

    Den intensiva skogskänslan kan vara väldigt påtaglig ibland, som du skriver, och den kan också ge upphov till en rad fantasier och tankemonster, iaf hos mig. Man får vara glad att spindlar och andra småkryp inte är större där ute i nattmörkret. Jag förstår din känsla av vilsenhet, den är inte angenäm, har själv ”råkat” ut för det tillsammans med en grupp klasskamrater ute i vildmarken.

    Läcker bild med tre skikt som skapar en fin bakgrund till spindeln!🙂

  • Magnus Persson skriver:

    Jag har alltid pannlampa i ryggan! Utan den skulle jag och Martin Borg fått sova i skogen när PhotoNatura var i Tiveden😉 läcker bild Jukka

  • Henrik skriver:

    Låter som ett riktigt äventyr ..och en läcker bild fick du!
    Nu ligger min pannlampa också i ryggan🙂

    /Henrik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Den intensiva skogskänslanJukkas Blogg.

Meta

%d bloggare gillar detta: